Skip to content

No Google Day 2010

september 1, 2010

Idag, den 1:a September är det ”No Google Day” eller på Svenska Inget-Google-dagen (bättre överstättning?).

För ett år sedan lanserade Telecomix Inget-Google-dagen, detta främst för att visa att det finns andra sätt att navigera på webben än att söka på Google.  Dagen börjar visserligen att gå emot sitt slut, men företeelsen som Telecomix sätter fingret på är faktiskt värt att tänka på alla dagar om året.

De flesta som surfar på webben idag gör detta genom att använda en sökmotor och där de skriver in en väl vald fras eller de sökord de letar efter. Det är till och med så att istället för att skriva in en hel URL, även om man kan den i huvudet, är det ofta snabbar att helt enkelt bara söka efter några ord i URL:en. Google är ofta den förvalada sökmotorn i de flesta webbläsare och i många webbläsare behöver vi endast mata in våra sökord direkt i adressfältet och lita på att Google vet vad vi vill hitta. Så lång är det väl inga större bekymmer, Google är ju trots allt rätt bra på vad de håller på med. Man kan förstås ha vissa synpunkter på deras stora dominans på sökmotormarknaden. Att söka på webben har blivit synonymt med att ”googla” (i Svenska språket är denna typ av varumärkesverb fortfarande ganska ovanliga). En annan sak man kan fråga sig är varför nästan varenda webbläsare och nästan varenda operativsystem levereras med Googles webbsökmotor förinstallerad. Det har dock inte alltid varit på detta viset och Telecomix påminner oss om hur det var i Internets barndom, men även om att det fortfrande finns en hel mäng sökmotorer att välja mellan.

Back in the old days, yes, back in the nineties, we had Webcrawler, Lycos, and Altavista. These engines were slow, boring and not very good at finding things. Then Google appeared out of nowhere, and changed Internet history forever.

Personligen är jag däremot mer bekrymrad över ett annat problem med sökmotorn Google. Problemet med att Google sparar och kan spåra dina webbsökningar till din dator.  Varje gång man gör en sökning på Google så sparas det viss information om din sökning, så som tidpunkt, sökord och en viss information din dator (ip-nummer, din webbläsare, operativsystem osv. ) även en så kallad kaka kan sparas (dessa kakor innehåller ofta en unik identifierare som gör att Google kan hålla reda på din sökhistorik) allt detta så att Google ska kunna presentera relevanta sökresultat och relevant reklam. Många tänker nog inte på det här och en persons sökhistorik kan ofta innehålla ganska personliga saker (sjukdomssymptom, företag, läkare, advokater, politiska partier, föreningar och andra rörelser du sökt efter, prylar du handlat via näthandel osv.)  I veckan hörde jag på radio att man kunnat följa svininfluensans utbredning genom att studera sökdata från Google på termen feberfrossa (hittar tyärr inte ljuklippet på SR.se, med största sannolikhet var nog något på P1).

Google har också de senaste åren expanderat in på ett stort antal andra områden: epost, kalender, kartor, video, snabbmeddelanden, webbläsare, bibliotek, operativsystem, nyheter, översättare, ordbehandling osv. och allt detta erbjuds ”gratis”. Priset man får betala är förstås att information. Jag är själv en ganska stor användare av Googles tjänster och jag erkänner att jag tycker att många av dem är bra och användbara, riktigt bra faktiskt. Frågan man kanske måste ställa sig är nog snarare behöver jag dem. Behöver jag dem så pass mycket så att jag är beredd att ge upp stora delar av mitt privatliv för att använda dem? Är jag så kåt på dessa appar och gratistjänser, så att jag tycker det är värt att låta Google veta med vem jag kommunicerar, läsa min ebrev, veta min position, läsa mina dokument, veta vilka videoklipp jag gillar, se vilka böcker jag läser etc.? Alltså jag säger inte att man inte ska eller bör använda Google, det enda jag säger är att det kan vara värt att tänka sig för lite.

Senast idag läste jag en mycket läsvärd artikel i New York Times av den gammla cyberpunklegenden William Gibson, där han tar upp problemet med Googles stora dominans.

Vissa av dessa problem kan man lösa ganska enkelt, vissa är betydligt svårare. Telecomix har en lista med alternativa sökmotorer och de jag rekomenderar från den listan är främst den översta. Den profilerar sig med ett starkt focus på ”integritet” (fan, så jävla uttjatat – finns det inget bättre ord?) och har en massa bra funktionalitet att erbjuda.

VARNING! Det finns också två andra bra webbsökmotorer med starkt focus på integritet. Här måste dock en varning utfärdas, dessa båda gör ett bra jobb att anonymisera dina sökresultat, men de använder sig också av Googles sökmotor. Vill man bidra till att jämna ut Googles dominans på marknaden så är dessa inte att rekomendera. Dessa är dock bägge två ett ganska användbart sätt att använda sig av Googles i ärlighetens namn mycket kompetenta sökmotor.

  • IxquickVarning: Skynet! (Google) Funkar, hyfsat lättanvänd och möjlighet till en del vettiga inställningar.
  • ScroogleVarning: Skynet! (Google) Inte så många inställningar, men en skön, rebellsik attityd.

All dessa tre fungerar också krypterat via https (ssl), det är dit länkarna ovan går. Kör man via ssl så blir sökningen också krypterad på vägen mellan din dator och sökmotorn, det betyder att ingen annan kan lyssna av trafiken på vägen (en för övrigt ganska lätt manöver eftersom de flesta webbsidor, inte bara sökmotorer fortfarande endast anväder sig av det okrypterade http-protokollet, vilket alltså är bara är att läsa av i ren text).  De två första erbjuder också möjligheten att direkt via så kallade url-parametrar (en viss inställning motsvaras av att man inkluderar vissa extra tecken i url:en till sökmotorn) ställa in de inställningar man önskar, på så vis behöver sökmotorn inte spara några kakor på din dator. Den som kör Firefox, kan installera sökmotor-plugin direkt Duck Duck Go, Ixquick (Varning: Skynet!), Scroogle (Varning: Skynet!) andra webbläsare kan behöver lite mer avancerad konfigurering (med andra ord, jag har ingen aning om hur man gör).

Lite på skoj letade jag också efter alternativ till Googles översättningstjänst, en tjänst som trots sina ganska påtagliga tillkortakommande, jag är en stor användare av i brist på några större språkkunskaper.

Så håll till godo med detta och trevlig fortsatt Inget-Google-dag!

Uppdatering: Som det mycket riktigt påpekas i kommentarerna så anväder sig faktiskt både Scroogle och Ixquick av Google, även om de faktiskt är via en teknik som helt anonymiserar din sökning och gör det omöjligt för Google att koppla den till dig. Vill man därför åt problemet med Googles dominans (och det vill man) så är varken Ixquick och Scroogle inte att rekomendera.

Cyphernetics – WTF?

juni 16, 2010

Eller chiffernetik – vad i hela friden är det?

Telecomix Kryptokrigsmaterielbyrås wikisida finns en beskrivning:

Cybernetics is the study of how to control regulatory systems of any kind; technological, social, biological and mathematical systems. Cyphernetics, on the other hand, is similar to the study of cybernetics, but does not rely on that the entire system is known or controlled from one single point. Rather, cyphernetics is the study of how to do things in states of chaos and uncertainty. In cipherspace and states of crypto anarchy, we can no longer rely on control mechanisms that emerge from a single source or agent. Instead we must be able to handle the two facts of cipherspace, that there are no identities and no authorities. This cancels out the point of departure for cybernetics; it needs to identify and authorize systems. Cyphernetics, on the other hand, can perform without these basic assumptions.

The study of cyphernetics is that of how organizations, actions and reactions can be constructed in environments where it is impossible to deduce the state of the entire macroscale system. This differs from the study of cybernetics, where the state of the entire system is supposedly known by a meta-agent. The engineering aspect of cyphernetics has its focal point in the creation of hidden functions and groups that is externally incomprehensible, but known to the actors that construct the structures. A collection of such actors, or agents, that operates towards similiar goals can be said to constitute a secret society.

För den som vill veta mer om chiffernetik så ordnas världens första chiffernetik-konferens idag, Onsdag den 16 juni och pågår till imorgon Torsdag 17 Juni!

På Onsdagen blir det föreläsningar och teori på Torsdagen blir det mer praktik med workshopar. Garanterat mycket lulz, chiffer, anonymitet, hierofanter, agenter, botar, chifferkatter, kvantlådor (kanske) och eventuellt en eller annan öl… för du missar väl inte Onsdagkvällens musikkulturella händelse med Cipherstepmusik och chans att träffa äkta livs levande Internauter.

Schemat hittar du här och en officiell inbjudan finns här.

Prisad vare Cameron!

Konferensen arrangeras i samarbete med:

Telecomix, Telecomix Försvarsdepartement, Telecomix Utbildningsdepartement, Telecomix Kryptokrigsmaterielbyrå

Angående ”Ship to Gaza”

maj 31, 2010

Många är upprörda över det som hänt och det är rimligt att vara upprörd, jag vill ge ett par tips bara:

  1. Läs Rasmus Fleischer väl formulerade sju saker
  2. Om du bor i Göteborg, Stockholm eller någon annat ställe där det ordnas demonstrationer, gå och demonstrera.
  3. Hjälp gärna till att sprida nyheter och information via twitter (eller om du vill vara fri, en status.net-server som status.telecomix.org eller identi.ca). Innan du börjar posta saker i taggarna #flotilla och #shiptogaza, var snäll och läs igenom Telecomix Cyberkrigsguide.

Genom att demonstrera visar kan man att man inte accepterar att internationella hjälpkonvojer attackeras på internationellt vatten, inte av Israel och inte inte av någon annan stat. Demonstrationen handlar inte om Israels rätt att existera, judars rätt att existera eller något annat. Med stor säkerhet kommer det att finnas uttryck för sådan åsikter på demonstrationen, men genom att gå dit och medverka visar man att man bryr sig samtidigt som hjälper till att begränsa den skada som våldsverkare och antisemiter kan göra. Är vi tillräckligt många som går dit så försvinner dessa mörka krafter i mängden. Så jag uppmanar alla som kan att ta sig dit.

Själv tänker jag medverka på den ljusmanifestation som anordnas i Göteborg.

Göteborg: Ljusmanifestation

Rekomenderad läsning för den som vill veta lite mer om hur sådana här saker fungerar ur ett internationellt politiskt perspektiv är folkrättsjuristen Mark Klambergs analys.

Missa inte heller Anna Trobergs newsmillartikel om vikten av ett öpppet och fritt Internet när en stat, i situationer som denna försöker att skära av all kommunikation med omvärlden. Utan Internet hade vi haft betydligt mindre information om det inträffade, med hjälp av Internet kan vi idag få förstahandsinformation direkt från människor ombord på fartygen i konvojen. Kom ihåg det nästa gång man skriker efter mer censur och filtrering!

Mer om chifferrymden

maj 10, 2010

Uppdatering: Egentligen bara ett förtydligande, svaret jag hänvisar till på seminariet i höstas fick jag alltså av Alisdair och inte av Marie. Jag har också tagit mig friheten att översätta detta till svenska (se kommentarer, 1, 2). Ska man vara helt korrekt (och det ska man) är det inte ens ett citat eftersom jag inte kommer ihåg den exakta formuleringen.

I torsdags besökte jag en debatt om censur av ”barnpornografi” på Internet. Det finns nog en hel del att säga om det som sades på denna debatten.

  • Björn Sellström, polis vid rikskriminalens grupp som avgör vilka sidor som ska blockeras, tycker till exempel att de inte behöver låta allmänheten eller någon annan myndighet få insyn över deras arbete. Han försvarar sig med argumenetet, ”vilket syfte skulle jag att blockera något som inte är barnporr?” Ett ganska barnsligt argument om du frågar mig, så länge det inte finns någon insyn i hans arbete kan han ha precis vilka motiv som helst. Man kan till exempel vara omsams med sin granne, eller ha en fru som är otrogen, då kan det vara fint att ensam ha kontroll över en fin blockeringslista på vilken man kan sätta upp sin grannes eller frus älskares företag. Andra exempel kan vara att man kanske vill skaffa sig ett välbetalt jobb på ett filmbolag i Hollywood eller att man helt enkelt har lite moraliska/ideologiska åsikter om vilken typ av information det svenska folket borde eller inte borde kunna ta del av.
  • Ola Lindholm, tvprofil och chefredaktör för Kamratposten, ger också uttryck för en ganska besynnerlig åsikt. Han anser att det är fullt riktigt att dömma människor man vet är oskyldiga för innehav av barnpornografi. Ungefär som att lite svinn får man ju räkna med. Ja det är väl så man resonerar i Irak och Afghanistan när man kallblodigt mördar oskyldiga journalister och civilbefolkning. Nu var Ola visserligen inbjuden av arrangörerna bakom debatten, men kvällstidingskändisar och medieprofiler, som på det här sättet försöker göra sig några billiga poäng på att spela tuffa och ge sig in i en debatt de inte har en aning om anser i alla fall jag är en mycket olycklig utveckling. Jag menar, det måste väl rimligtvis finnas bättre saker att gråta ut över om man vill försöka rädda ett dalande kändisskap än att exploatera dessa avskyvärda övergrepp ännu en gång. Fast det är klart, bryr man sig mer om att visa upp sig i tv och spela tuff än att faktiskt tänka på vad man häver ur sig, så kanske detta är precis det gyllene tillfälle man letat efter för att peta upp sitt namn lite på kändisstegen. Tricket funkar uppenbarligen, i och med att jag nu skriver om detta.

Jag hade nog i och för sig räknat med att debatten skulle bli både ganska polariserad och att jag skulle få höra rätt många dumheter. Just på grund av detta tänkte jag länge på att faktiskt inte gå dit. Man kunde liksom ana att man skulle reta upp sig och att det hela skulle hålla rätt låg nivå. Rikard Fröberg ger en bra sammanfattning av det hela.

Tillsist gick jag dit i alla fall, för jag kände att jag hade en viktig fråga att ställa. Det jag tror kommer bli nästa stora fråga i slaget om ett fritt internet. Frågan om chifferrymdens framtid. Vi har redan sett att detta bara är starten, på ett mycket cyniskt sätt har man använt detta känslomässigt laddade och tragiska ämne, dokumenterade övergrepp på barn för att slå in dörren för Internetcensur. Vi har sett att organisationer som IFPI, redan haft detta som mål i flera år.

Child pornography is great, … It is great because politicians understand child pornography. By playing that card, we can get them to act, and start blocking sites. And once they have done that, we can get them to start blocking file sharing sites.

Redan kan vi se att just detta också verkar vara syftet med det det förslag från Censilia Malmöström, som var föremål för debatten. I ett dokument från Europarådet, kan man läsa om framtida planeer för de Europeiska filtersystemet.

crime related to the invasion of privacy, financial cybercrime, unauthorized access for the purpose of sabotage, crime against intellectual property, attacks on networks and against information systems, on-line fraud, child pornography and spam, and trafficking in illicit substances.

Nu kan man ju som en hårdbarkad tekniknörd med en viss anarkistisk läggning säga: ”Låt dem hållas, det skiter väl vi i. Det är jättelätt att gå runt deras blockering och vi har ju chifferrymden, där inga männskliga lagar kan praktiseras och där endast naturens lagar härskar.”

Detta är förstås korrekt, men det uppenbara motdraget är så klart att förbjuda folk att gå runt filter eller att använda krypterings- och anonymiseringsmjukvara. Det var denna fråga jag gick dit för att ställa. Nu kan man också tycka att något sådant låter helt absurt och att alla borde ha rätt få kommunicera anonymt utan att behöva bli kartlagda eller registrerade. Eller så kan man tycka att det i alla fall i praktiken kommer att vara helt omöjligt att upprätthålla en sådan lag. Visst, bägge två är relvanta argument, men tänkt på att nu har vi faktiskt att göra med något sådant avskyvärt, som dokumenterade övergrepp på barn! Något som tenderar att få även en del av många annars rätt skarptänkte personer att sätta handling före tanke. Personligen känner jag ingen som helst garanti för att vi inte skulle kunna göra detta. Tendenserna är tydliga.

I höstas var jag på ett seminarie med bland annat en av arrangörerna bakom torsdagens debatt, Marie Eneman, där hon tillsammans med den Brittiske juridikprofessorn Alisdair Gillespie höll en föreläsningen på temat informationsteknik i förhållande till sexuella övergrepp på barn. Mot slutet av föreläsningen ställe jag en fråga angående hur lagstiftningen ser på krypterings- och anonymiseringsmjukvara. Svaret jag fick av Alisdair var minst sagt oroväckande, det lät ungefär såhär:

Detta är faktiskt inte så stort problem, alla ordentliga företag ger oss [myndigheterna] bakdörrar

Smaka lite på detta. Varför skulle någon vilja använda sig av en viss mjukvara i detta sammanhang när man vet att den har bakdörrar? Vad är egentligen ett ordentligt företag? Just då kände jag mig inte sugen på att ge mig in i en långdragen förklaring om fri mjukvara och öppen källkod. Tänker man lite på vad det egentligen är som sägs, så ser man också hur myndigheterna skulle kunna använda just detta. Myndigheterna kan alltså tillåta viss kryptering, om den kommer från ett i förhand godkänt ”ordentligt” företag. På så vis kommer man runt också den så kallade volvoeffekten. Det vill säga att stora företag som Volvo behöver kunna kryptera både vissa dokument och kommunicera säkert för att kunna driva sin verksamet. Volvo kan knappast hävda att de behöver kunna kryptera saker för mynigheterna. Exemplet som togs upp på föreläsningen gällde något slag av innbygd kryptering i m$ windows, inte för att jag vet vad denna inbyggda kryptering består i eller hur den fungerar, men m$ var uppenbart ett ”ordentligt” företag. Standardexmeplet när man pratar om bakdörrar är ju annars Skype, och de har bevisligen redan gett vissa länders myndigheter tillgång till sina bakdörrar, så de skulle säkert kunna bli godkända som ett ”ordentligt” företag. I Storbrittanien har man sedan flera år tillbaka haft förslag (se komentar) på en lag som skulle göra det förbjudet att inte ”försätta sin information i läsbart tillstånd” om myndigheterna skulle fråga efter den.

Det var detta som gjorde att jag kände ett behov av att besöka debatten och ställa denna fråga. Alltså hurvida man i framtiden kan tänka sig att förbjuda annonymiserings- eller krypteringsmjukvara. Svaren jag fick var inte direkt upplyftande. Istället för att tydligt ta ställning och säga att det är viktigt att man även i framtiden kan kommunicera privat utan att behöva registreras och kontrolleras av myndigheterna avstod de flesta helt från att besvara frågan. Anders Persson från Interpol avfärdade min fråga med att han i nuläget inte kunde ta ställning till detta och menade att det i allmänhet alltid pågick en katt-och-råtta-lek mellan myndigheterna och förövrana. Något man inte kan tolka på annat sätt än att han antagligen tyckte att det var rätt acceptablet att man i framtiden förbjöd folk att kommunicera krypterat.

Debatten spelades in och kommer också att sändas i kunskapskanalen vid ett senare tillfälle.

Några höjdpunkter är: runt 57 min. när Björn försvara sig, runt 58 min. när Björn påstår att det finns barnpornografiskt material på TPB, en fråga som Gustav Nipe spinner vidare på, runt 80 min. in i videon när Ola vill vara tuff, svaren på min fråga är mot slutet runt 106 min. in.

Kalle Vedin har en del liknande tankar.

Välkommen till Chifferrymden!

april 18, 2010

Uppdatering: Nu finns torrent-filen för nedladdning av Telecomix OS ute.

De senaste veckorna har Internet blivit hårt ansatt av moralens och kapitalets väktare.

(Den som vill kan hoppa över motivering och gå direkt till de relevanta bitarna)

  • Censilia Malmström vill censurera, och verkar tro att det är bästa man kan göra åt problemen med övergrepp på barn är att förneka att de händer. Att den typen av censur hon föreslår inte heller fungerar särskilt väl i praktiken verkar inte heller bekymra henne särsklit mycket. Personligen tror jag att problem ska botas genom att motverka det som orsakar dem istället för att sopa dem under mattan. Frågan man bör ställa sig är: ”Vad är det som får vuxna människor att vilja förgripa sig på barn?” Bissart nog verkar svaret på den frågan finnas bland alla tiders dåraktigaste och värst militanta moralister, den katolska kyrkan. Att föra upp ett gäng webbplatser på en hemlig lista som staten anser ska blockeras stoppar knappast några övergrepp på barn. Däremot har vi helt plötsligt fått ett effektivt sätt för staten att begränsa den information som man låter sina medborgare ta del av. Hur ska vi veta att det som blockeras bara är det som sägs blockeras om dessa listor om de är hemliga? Hur kan vi då veta att denna lista inte används för att blockera obekväma sanningar eller att den påverkas av kommersiella intressen? .., men det är klart vi bor ju i Sverige, och vi är ju fina och västerlänska och inte en ”skurkstat”, som Iran eller Kina. Det har skrivits mycket om detta och kommer säkert att skrivas ännu mer, men mitt inlägg handlar egentligen om något helt annat. Läs mer om Censilias dåraktiga förslag hos Jacob, Kalle, Christian, Oscar och Olof har som vanligt mycket fina och pedagogiska bilder som förklarar hur den här typen av blockering (inte) fungerar.
  • I Storbrittanien har politikerna röstat igenom nöjesindustrins beställningsjobb, ett lagpaket som  gör det möjligt att stänga av människor från Internet, på lösa anklagelser från till exempel ett skivbolag. Förslaget tvingar också internetoperatörer att övervka och blockera sina kunders tillgång till vissa internetsidor. Läs Cory Doctrows artikel i The Guardian.
  • På Nya Zeeland avslutades i vecka den åttonde rundan av de hemliga förhandlingar om det så kallade ACTA-avtalet. Det finns mycket att säga om detta avtal och DN har en en bra temasida om ACTA med mycket information för den som vill lära sig mer och ha någonstans att börja. De största problemen med ACTA är dock hemlighetsmakeriet och det faktum man försöker smyga igenom detta avtal utnför det vedertagna FN-organ, som vanligtvis hanterar internationella avtal rörande patent- och upphovsrättsfrågor. Aktivister, forskare och folkrättsjurister har konsekvent nekats att se de förhandlade dokumenten, samtidigt har den Amerikanska regeringen låtit kommersiella intressen från upphovsrättsindustrin ta del och ge synpunkter på förhanldingarna. Efter massiva påtryckningar har man dock gått med på att offentliggöra en sammanfattat text om förhandlingarnas resultat.

Detta är dock bara tre exempel på hur politiker och storföretag försöker kontrollera och censuera på Internet. Internet är dock i grunden inte byggt för att låta sig censureras och kontrolleras. Det är ingen envägskanal som låter politiker basunera ut sina ”sanningar” samtidigt som vi underhåller oss själva till döds med Spotify, Voddler eller senaste avsnittet av ”Så ska det låta” från SVTplay, nej internet är mer än så. Den som kan ta emot information via internet kan också sända information. De protokoll som talar om hur informationen färdas via internet är byggda med en enda uppgift, se till så att informationen tar sig fram. Blir det stopp en väg, så skickas informtionen runt och tar sig fram en annan väg. Internet är byggt för att låta människor och maskiner dela information med varann på lika villkor. Internet suddar ut gränsen mellan passiv konsument och producent. Alla som har en dator kopplad till Internet, har också en webbserver (i alla fall rent teoretiskt och hårdvarumässigt) kopplad till internet.

Och Internet börjar tröttna på repressiva regeimer, moralister och en övergödd upphovsrättsindustri. Det är dags för Internet att utvecklas och ta steget in i Chifferrymden (cipherspace). Dessa anonyma och krypterade nätverk byggs ovanpå den infrastruktur som redan finns, men som allt mer börjat likna den Berlusconi-doftande hjärndöda underhållning som idag erbjuds via radio coh TV. I Chifferrymden tillåts inga mänskliga lagar, här finns bara naturens lagar. För anonymitet och kryptering byggs med matmatik och matematik tar inte hänsyn till moral. Varken väktarrådet i Iran eller regimen i Kina kan besegra matematiken och stifta lagar här. Inte ens Thomas Bodström kan det (inte ens om han har fotbollsskor på sig).

Den som vill veta mer om Chifferrymden kommer med fördel till Gnutiken nu på söndag (18:e april)  klockan 16:00. Telecomix fyller ett år och firar detta genom att släppa Telecomix OS, ett operativsystem specialdesignat för chifferrymden. Telecomix OS är en så kallad live-skiva, ett operativsystem som kan bootas direkt från USB-minne eller CD-skiva. Agenter från telecomix kommer finnas på plats för att demonstrera hur Telecomix OS fungerar.

För den som inte kan vara där, så kommer Gnutiken att sälja en bootningsbar USB-sticka med Telecomix OS. Annars kan man så klart också ladda ner en iso-fil och själv föra över denna till ett USB-minne eller CD-skiva (torrent-fil)

Mammor ska vara hemma

februari 25, 2010

… I alla fall om EU får som de vill.

Jag skrev om Birgitta Ohlsson häromdagen och jag hade tänk låta detta vara och helt enkelt ge sjutton i hela den absurda debatten om hurvida det är rimligt eller inte att utnämna Birgitta till EU-minister eftersom hon tydligen är gravid. På arbetsmarknaden har vi regler som förbjuder exakt den typen av handlande.  Personligen har jag ingen aning om hur det är att vara gravid, men jag är säker på att det finns folk som är gravida och som kan göra ett lika bra arbete som folk som inte är det. Jag är också helt säker på att till exempel pappor eller andra människor än den som levererat en bäbis kan ta hand om den. Så ärligt talat detta problem ser jag inte.

Det riktiga problemet börjar egentligen med det förslag som i dagarna diskuterats i EU-parlamentet det synnerligen korkade förslaget som vill förbjuda mammor att arbeta två veckor innan förlossningen. Birgitta själv skriver bra om detta förslag idag (antagligen igår när folk läser detta) i aftonbladet. Det här är ju också ett av de större problemen jag ser med EU. I Sverige och Norden tycker de flesta att detta är fullkomligt absurt. Tyvärr är vi rätt få till folkmängd sett och i andra delar av Europa finns det rätt gott om konservativa och  andra dårar. Kom ihåg att den största partigruppen i EU-parlamentet är kristdemokraterna, de konservativa (Moderaternas polare).

Personligen tycker jag att föräldrarledigheten borde delas. Man får ett visst antal dagar per barn, dessa dagar delas sedan i lika delar med antalet föräldrar. Hurvida man sedan väljer att ta ut eller inte ta ut dessa dagar är upp till var och en av föräldrarna.

Lördagens lördagsintervju

februari 23, 2010

När jag är hemma lyssnar jag rätt mycket på radio, nästan uteslutande P1. Kanske är det lite omodernt, men jag gillar det och Marconi måste väl sägas ha varit en skön kille? För mig är det ett sätt att hålla lite koll på vad som händer i samhället samtidigt som jag har händerna fria och kan pyssla med annat. På lördagar brukar jag ha hunnit avsluta min frukost lagom till ekots lördagsintervju, ett rätt intressant program med enkelt koncept. En reporter intervjuar varje vecka en svensk eller internationell politiker, tjänsteman eller företagsledare. I lördags var det intervju med vår nya EU-minister Birgitta Ohlsson. Tyvärr blev lördagens myskodning med höga ambitioner om att lära sig MPI lite lidande, för hon är rätt vettig. Personligen tyckte jag hon var rätt vettig redan när hon var LUF-ordförande och förmodligen är hon en av de rimligaste ministrarna vi haft på länge. Jag håller knappast med henne om allt hon säger, att gå med i NATO är till exempel en helt befängd idé. Sverige är ett neutralt land och bör fortsätta vara det. Att hetsa krig och följa med ett någon religiös avart och ett gäng konservativa homofober (som vill förbjuda nyblivna mammor att arbeta) på  kortsåg är knappast något jag vill syssla med. Inte heller bör vi gå med i EMU. Visst, det är lite tufft att ha samma mynt i fickan som en tysk, men alla rimliga människor använder i alla fall kort.

Den som vill undersöka saken på egen hand kan lyssna på programmet:

Ekots-Lordagsintervju-20100220

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.