Skip to content

Då var den över

mars 4, 2009

Jaha, då var det slut på spektaklet, äntligen! Ett fint spektakel blev det i alla fall. Här kommer en kort sammanfattning.

I två veckor slogs dem, de gamla dinosaurierna representerade av Danowski -hårdingen, Pontén -den skruplerlösa och Wadsted -okunnig (men uppbackad av den livsfarlige rymdkejsaren) alla var de samlade under samma fana, Roswall -den tre år långa olyckan (Sveriges ledande it-åklagare, som efter tre år fortfarande inte förstod sig på den för utgången avgörande bittorrent-tekniken). Deras moståndare var teknologisk utveckling och vetenskapliga framsteg representerade av bland annat Althin -den rättfärdige och Samuelson -munlädret.

Det var en Davids kamp mot Goliath och det stod tidigt klart att det skulle bli en lång och jämn batalj, bägge sidor var tvugna att kalla in förstärkningar. Till dinosauriernas hjälp kom de tre direktörerna, och de hade med sig dyrbara gåvor: ofantligt höga belopp i förlorad inkomst, hemmasnickrade rapporter och långa utläggningar för att tråka sina motståndare till döds. Till de tekniska framstegens hjälp kom Professor Wallis -den komponerande vetenskapsmannen och King Kong -gorillan från Cambodias djungler.

Dinosaurierna gav sig genast på Professorn och med tjuvnyp och slag under bältet lyckades de nästan fälla honom, men han räddades i sista stund av en blomsterstorm. Paniken och desperationen började komma hos dinosaurierna, vad kunde man göra, skulle man kalla in Keyzer Söze (Jim Keyzer – den mutade polisen)? Man funderade länge och väl, visserligen var han ond och farlig, men han var också ett osäkert kort, man visste aldrig riktigt var man hade honom, helt plötsligt kunde han byta skepnad eller spränga sig själv, dessutom var han för tillfället spårlöst försvunnen. Ingen hade sett till honom sedan den dagen då han på sitt allra nesligaste sätt snuvade det svenska rättsväsendet på sin oskuld. Medan man funderade hade Samuelson lyft sitt jättelika svärd och stod beredd att hugga till, men Roswall hann före, han stötte till och träffade Justitia – rättvisans gudinna, som föll ner djupt försjunken i dvala. Det fanns inte längre något att göra, kampen kunde inte fortsätta utan Justitia, man var tvungen att avbryta tills hon vaknat ur sin dvala.

Observera att ovanstånde är en sammanfattning baserad på det spektakel som fram till nyligen utspelade sig under två veckor i Stockholms Tingsrätt. Jag gör inga som helst anspråk på att vara varken objektiv eller på att till fullo återge hela händelseförloppet.

One Comment leave one →
  1. leplaid permalink*
    april 15, 2009 19:05

    Oj då! Det är folk som läser detta. Ja, det framstår ju inte som så roligt längre kanske. Alltihop känns mest bara dumt, men jag var lite arg när jag skrev det. Hur som helst så verkar det ännu dummare att ta bort det så inlägget får väl vara kvar, men om ni nu måste läsa det, var snäll och passa på och läs något av de mer klokare inläggen jag skrivit.

Tyck till!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: